2000 år går men antiken består
Läktaren under mina fötter vibrerar. Över scenen faller strålar av skärande ljus. Böljande moln av rök sväller upp från sidorna. Mörka skepnader tågar in och spänner ögonen i publiken. Öronen ilar av gäll heavy-metal musik. Håret reser sig på nacken. Vännen bredvid mig höjer ögonbrynen och jag besvarar hennes gest. Det är obehagligt, det är utmanande. Vi är vana. Det är inte ovanligt att vår klassföreståndare Herr Sohns ordnar biljetter till ett närmast bisarrt teaterstycke. Och vi uppskattar det lika mycket varje gång.
Kristofer Steens uppsättning av Shakespeares ”Julius Caesar” är en modern tolkning av mordet på den berömda befälhavaren Julius Caesar, som vi fick äran att se på Orionteatern den 8 september.
På Orionteaterns hemsida beskrivs ”Julius Caesar” som en ”volym- och känslostark föreställning präglad av revolutionär yra, svart humor och vackra kostymer”. Jag håller helt med.
Föreställning är absolut känslostark, från Brutus emotionella interna konflikter till det romerska folkets upprörda ylande. Den svarta humorn och de utstående, mörka, delvis skimrande kostymerna och de svart bemålade ögonen som kännetecknar förrädarna, antyder det förestående illdådet.
Liksom i Shakespeares tragedi utgör Brutus motsättning mellan vänskap och patriotism den centrala konflikten i dramat som sedan leder till det våldsamma mordet på hans vän Julius Caesar. Även om den moderna uppsättningen av ”Julius Caesar” bär många likheter med originalet, såsom det berömda citatet ”Också du, min Brutus?” (”Et tu, Brute?”, Caesars sista ord), går det att notera markanta skillnader.
Brutus, en av tidens mest vanärade förrädare, som enligt Dante förtjänade en plats i den sista helveteskretsen i ”Den Gudomliga Komedin”, spelas i ”Julius Caesar” av en kvinna. Faktum är att alla senatorer som konspirerar för Caesars död är kvinnor.
Detta är ett exempel på hur ett drama som skrevs på 1500- talet kan göras relevant än idag, där kvinnornas ställning i samhället förändras. Att göra en sådan prominent figur som Brutus till en kvinna, hade antikens romare eller renässansens människa aldrig accepterat.
En vidare markant skillnad gentemot Shakespeares original, är att Caesars fru Calpurnia spelas av en man. Detta är ett vidare exempel på hur ett äldre, till synes konservativt drama kan bli nytänkande och exemplifiera hur samhället ser ut idag.
Ändå bevaras de antika dygderna som ”fides”, alltså trohet mot den högre makten. Brutus slits mellan att vara trogen till Caesar eller att vara trogen till staten och att därmed bevara demokratin. Dessutom spelar ”hybris” (högmod) en stor roll i dramat. Caesars väljer att vara närvarande i senaten på dagen då han mördas eftersom han tror att han kommer väljas till enväldig regent. På grund av hans överhöghet blir han mördad, något som inte är ovanligt i antika dramer och speglar den dåvarande dygden om måttfullhet (”modestia”). Detta bevisar också hur benägen Shakespeare var att fånga antika seder och bruk, i en tid då antiken föddes på nytt.
Kristofer Steen lyckas både fånga teman och problem som var relevanta på Shakespeares tid såsom vår tid. Jag blev uppslukad av handlingen och således överrumplades min förutfattade skepticism. Därför är det viktigt att våga utmana sina fördomar och prova på nya saker.
Charlotte Kratzer, 10b
